Thomas Randes, Rouse Sweden
Frågan kring etiska regler är alltid aktuell i branscher där vi företräder någon mot någon annan. Vad som är intressant för flera av de byråer som är medlemmar i SEPAF är att bolagen och dess anställda är bundna av olika etiska regler som administreras av skilda organisationer. Och det är inte uteslutet att de ibland motsäger de varandra – en fråga vi som idkare av dessa regler ibland ställer oss frågande till.
SEPAF regelverk tar sikte på situationer som är aktuella för dem som jobbar på ett SEPAF-anslutet företag. Här är företaget i fokus. Ansvaret ligger på företaget för individens agerande inom ramen för det principalansvar som arbetsgivaren i Sverige har.
De anställda har flertalet organisationer som de kan tillhöra tex IP-Samfundet, ombudsorganisationen SPOF eller den anställde kan vara registrerad svenskt patentombud och/eller europeiskt.
Varje ovan nämnd organisation har sina etiska regler som förvaltas och följs upp av organisationen och kanske finns det till och med sammanslutningar bland organisationer, företag eller ombud, som följer reglerna. Smörgåsbordet av etiska regler är med andra ord stort, omfattande och utmaningen är att riskerna kan bjuda på olika tolkningar av samma sort.
Hur skall medlemsföretagen hantera eventuella diskrepanser mellan regelverken för de individuella ombuden (fokus person) och de regler som binder ombuden under principalansvar som arbetsgivare (fokus företaget)?
Är frågan överhuvudtaget viktig? Kanske är den inte det, eftersom SEPAF ännu inte adresserat den.
Det är inte svårt att dra slutsatser kring varför IP-branschen sitter med detta delvis positiva strukturkapital, dvs. ett flertal regelverk och organisationer med individer som förvaltar detta arv. Advokatsamfundet har till exempel inte några konkurrerande organisationer. Detta till följd av ett partiellt advokattvång i Sverige (offentliga utsedda ombud) men även till följd av en allmän uppfattning att ett sådant finns. IP-verksamma ombud arbetar även inom ramen för bristande advokattvång och annat auktorisationstvång vilket möjliggör en pluralitet av möjligheter och därför en ökad vilja till att ha många organisationer med etiska regler. Pluralitet och mångfald är bra om det leder till ökat lärande, effektivitet och större effekt på den marknad som vi som bransch kan och vill påverka. Frågan jag ställer mig är däremot om det stora antalet av branschorganisationer leder till en fragmentering och splittring som fråntar oss möjligheten att kanalisera resurser på ett effektivt sätt?
