2014-04-14
SEPAF:s (Sverige Patentbyråers Förening) yttrande över Departementspromemorian (Ds 2014:2) – Patent- och marknadsdomstol
SEPAF har valt att lämna synpunkter på Departementspromemorian (Ds 2014:2) – Patent- och marknadsdomstol.
Inledning
SEPAF är en branschförening för byråer i Sverige som arbetar med skydd av patent, varumärken, design och annan immaterialrätt. Syftet är att upprätthålla god etik och en hög yrkesskicklighet i branschen. Alla SEPAF-anslutna byråer tillämpar våra allmänna uppdragsvillkor, vilket är en trygghet för våra kunder, det vill säga användarna av patentsystemet och övriga immaterialrättsområden. Genom kontakter med myndigheter och organisationer arbetar SEPAF bl.a. med att påverka lagar och regelverk för våra kunders bästa.
Sammanfattning
Vi vill inledningsvis framföra att föreningen stöder det framlagda förslaget om en enhetlig och koncentrerad domstol på de immaterialrättsliga, marknadsrättsliga och konkurrensrättsliga rättsområdena.
SEPAF instämmer även i utredningens förslag att den enhetliga domstolen bör omfatta såväl de mål som rör förvaltningsrättsliga, civilrättsliga som straffrättsliga överväganden och beslut och att denna samordning medför att den enhetliga domstolen bör inordnas bland de allmänna domstolarna, för att omfattas av alla de rättsliga möjligheter och krav som reglerar dessa idag.
Vi anser dock till skillnad från utredningen att mål om firmaregistrering och vissa mål om företagshemligheter bör handläggas av den nya domstolen. SEPAF anser också att det i denna domstol bör gå att kumulera vissa mål och frågor, bl.a. mål där både teknisk och ekonomisk sakkunskap krävs, men även avtalsrättsliga och skadestånds-rättsliga frågor. I övrigt ställer vi oss positiva till förslagen i departements-promemorian.
Kommentarer och synpunkter
Förslaget att införa en ny domstol specialiserad på immaterialrättsliga och marknadsrättsliga och konkurrensrättsliga frågor är ett nödvändigt steg mot att modernisera och konkretisera handläggning och domstolsförfaranden inom SEPAF:s huvudsakliga verksamhetsområden. Kravet på domstolar med hög kompetensnivå och en enhetlig prejudikatbildning gör att det finns ett tydligt behov av en reform av domstolssammansättningen.
Det har framkommit vid remissförfaranden i tidigare utredningsförslag att uppdelningen av dessa målområden på ett flertal instanser har skapat en splittrad bild där ofta rättsliga processer med starka beröringspunkter har fått föras i olika tillgängliga fora. Processer har blivit mer utdragna än vad som borde vara rimligt med påföljande osäkerhet när det gäller de aktuella problemställningarna. Dessa utdragna och uppdelade processer har även haft en negativ påverkan på möjligheterna att effektivt försvara och genomdriva rättigheter inom exempelvis det immaterialrättsliga området. Att samordna de olika målen under en enhetlig allmän domstol bör således medföra ett flertal fördelar som utförligt har redovisats i promemorian.
SEPAF har valt att särskilt kommentera de avsnitt i promemorian som avser vilka måltyper som kommer att tas upp av domstolen (speciellt mål angående firma-registrering respektive företagshemligheter), domstolens namn, den prioriterade målgruppen, prejudikatbildningen, domstolens sammansättning och möjligheten till kumulation av mål. SEPAF anser att de i promemorian angivna förslagen är väl övervägda, med följande kommentarer.
Måltyper (avsnitt 5.3.)
Firmarättsliga mål (avsnitt 5.3.2.)
I promemorian har utredningen föreslagit att samtliga immaterialrättsliga mål och ärenden som för närvarande handläggs i allmän domstol och i Patentbesvärsrätten ska samlas, men har valt att inte inbegripa målen i förvaltningsdomstol rörande firmaregistrering.
Således anser utredningen att de ca 10 tvistemål per år som rör firmor skall samlas till den enhetliga domstolen men att de cirka 70 firmarättsliga registreringsmålen per år även i fortsättningen ska bedömas av förvaltningsdomstolarna. Utredningen väljer alltså i detta sammanhang att inte överväga en ändrad prövningsordning för de mål som har ett associationsrättsligt innehåll.
I promemorian framgår det att det finns ett samband men även skillnader mellan firmaregistreringen och registreringen av övriga immateriella rättigheter, och att den associationsrättsliga kopplingen i firmaregistreringsmålen är påtaglig. Dock bedömde utredningen att det inte fanns förutsättningar inom ramen för promemorian att fullt ut överblicka konsekvenserna av en separation av målen rörande firmaregistrering och målen rörande associationsrättsliga registreringsåtgärder. Därför ansåg utredningen att firmaregistreringsmålen inte bör samlas med övriga immaterialrättsliga mål.
SEPAF anser att utredningen inte ger en tydlig motivering för att en samordning inte skulle kunna ske även av de firmarättsliga registreringsmålen där associationsrättsliga överväganden görs. Redan i Varumärkeskommitténs betänkande för ”Ny varumärkes-lag och ändringar i firmalagen” (SOU 2001:26 samt Prop. 2009/10:225, sidorna 350-351) togs frågan upp om samordning av de firmarättsliga målen, men inga förändringar om instansordningen föreslogs. Istället avstod Kommittén från detta just mot bakgrund av att frågan skulle behandlas i anslutning till frågan om utformningen av domstolsorganisationen. Nu har således den aktuella utredningen om ny domstol valt att avstå från en förändring beträffande de firmarättsliga registreringsärendena, utan att en grundlig analys har genomförts. Enligt SEPAF:s bedömning har det inte tydligt klarlagts varför frågan ska ytterligare skjutas upp till framtiden.
Det framkommer såväl i denna utredning som i tidigare redovisade utredningar och remissbehandlingar rörande de immaterialrättsliga skyddssystemen, att det finns tydliga fördelar med att behandla mål som rör firmaregistreringar under samma domstol.
Mellan varumärken och näringskännetecken såsom firmor råder ett nära samband. De har likartade funktioner på marknaden. Förutom de känneteckensrättsliga inslagen har dock firmor även associationsrättsliga funktioner.
Som framgår ovan, har skälet att inte samordna de firmarättsliga registreringsärendena framförallt motiverats utgående från ärendenas koppling delvis till associations-rättsliga inslag. Trots detta har det i utredningen påpekats att det kan finnas registreringsåtgärder som kan förefalla vara rent associationsrättsliga, men som ändå har sådana känneteckensrättsliga inslag att de bör prövas tillsammans. Det finns en uppenbar risk för att förutsättningarna för skydd och skyddets omfattning bedöms på olika sätt i olika domstolar. Detta talar för att firmaregistreringsmål bör samlas med övriga firmarättsliga mål.
Lagstiftningarna för varumärken och firmor har historiskt utformats för att skapa ett samverkande skydd för varu- och näringskännetecken. Den korsvisa granskningen av varumärkesansökningar och ansökningar om firma har skapat ett nära förhållande mellan dessa immaterialrättsliga system. Särskilt har detta samband betonats genom de ändringar i varumärkeslagen och i firmalagen som infördes 2011. I förarbeten (prop. 2009/10:225) har uttalats att firmalagens bestämmelser i så stor utsträckning som möjligt skulle motsvara varumärkesregleringen. Genom samarbete mellan Patent- och registreringsverket och Bolagsverket har även ett betydande arbete genomförts för att samordna praxisbedömningar av de lagregler som har likalydande utformning, exempelvis när det gäller handläggningen av ärenden om administrativ hävning.
Trots dessa intentioner i lagstiftningsarbetet och trots ett samarbete mellan myndigheterna i praxisutvecklingen, kvarstår dock problemet att den rättsliga överprövningen prövas i olika fora med skillnader i praxistillämpning. Tillgängligheten för den enhetliga domstolspraxis som har bildats genom beslut i Patentbesvärsrätten (PBR), har länge gjorts offentlig genom publicering på PBR:s hemsida. Däremot har beslut av Förvaltingsdomstolarna gällande registreringsärenden vid Bolagsverket varit mycket otillgänglig och det har krävts specialiserade sökverktyg för att få tillgång till hur tillämpningen av firmalagens regler sker i dessa domstolar. En samordning även av de aktuella firmaregistreringsärendena till den enhetliga domstolen borde medföra att rättspraxis faktiskt blir i överensstämmelse med lagstiftarens intentioner.
Sammantaget talar övervägande skäl för att man därför bör samla dessa firmarättsliga registreringsmål tillsammans med de immaterialrättsliga, marknadsrättsliga och konkurrensrättsliga målen och ärendena.
Mål om företagshemligheter (avsnitt 5.3.6.)
Utredningen har föreslagit att mål om lag (1990:409) om skydd för företagshemligheter (FHL) skall hanteras enbart av Arbetsdomstolen. SEPAF ställer sig frågande till varför vissa mål gällande företagshemligheter inte kommer att tas upp av den nya domstolen.
SEPAF anser att man istället för att hänskjuta samtliga mål om företagshemligheter till Arbetsdomstolen bör behålla en struktur som liknar den som gäller enligt dagens system, det vill säga att mål om arbetsrättsliga frågor om företagshemligheter bör tas upp av Arbetsdomstolen, men att frågor om företagshemligheter som inte har med ett anställningsförhållande att göra istället bör tas upp av en den nya särskilda domstolen.
Alla mål om företagshemligheter handlar inte om interna arbetsrättsliga förfaranden och förhållanden, utan kan istället gälla externa antagonistiska förfaranden som exempelvis företagsspioneri. Frågor om vilken typ av information som kan utgöra företagshemligheter eller om den har varit hemlig behöver inte heller nödvändigtvis ha en arbetsrättslig prägel. Den stora massan information som kan utgöra företags-hemligheter kan nämligen utgöras av förstadier till immaterialrättigheter eller information av ekonomisk eller marknadsanknytande karaktär. Då ligger det närmare till hands att behandla dessa frågor i en domstol med kompentens på dessa områden.
Den föreslagna enhetliga domstolen kommer att ha den nivå av kompetens inom immaterialrätt, marknadsrätt, konkurrensrätt och ekonomi som behövs för att kunna granska och bedöma sådan information som skulle kunna utgöra företagshemligheter och förfaranden som inte har med anställningsförhållandet att göra. Därför borde det ur en kompetenssynpunkt vara naturligt att den nya föreslagna domstolen också kan ta upp mål av denna natur. Av samma skäl är det inte lämpligt att dessa frågor tas upp av Arbetsdomstolen.
Företagshemligheter är som promemorian utrycker det en skärningspunkt mellan flera
olika rättsområden, bl.a. immaterialrättsliga-, marknadsrättsliga- och konkurrens-rättsliga områden, men även straffrättsliga, arbetsrättsliga och avtalsrättsliga områden. Den utredning som sker avseende lagstiftningen rörande företagshemligheter (se lagrådsremiss Ett bättre skydd för företagshemligheter, från den 13 december 2013) och möjligheten av ett kommande EU-direktiv (se KOM (2013) 813 – Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om att skydda know-how och företagsinformation (företagshemligheter) som inte har röjts från att olagligen anskaffas, utnyttjas och röjas) medför att man dels bör avvakta resultaten av dessa utredningar och dels avstå från att placera mål om företagshemligheter vid en domstol som saknar djupare kompetens på området. Det vore istället ett bättre alternativ att behålla nuvarande ordning men att flytta över de icke arbetsrättsliga målen från vanliga allmänna domstolar till den nya tilltänkta domstolen.
Ytterligare ett alternativ skulle kunna vara att man i lagen inför en fakultativ lämplighetskumulationsregel så att domstolen i immaterialrättsliga-, marknadsrättsliga- och konkurrensrättsliga mål med aspekter som knyter an till företagshemligheter kan välja att ta upp frågor om företagshemligheter, trots att de inte direkt faller inom domstolens exklusiva behörighetsområden. På ett sådant sätt skulle man kunna kumulera frågor om exempelvis ett immaterialrättsligt område med frågor om företagshemligheter där det finns ett behov i det enskilda fallet.
Sammantaget talar övervägande skäl för att man därför bör samla vissa mål om företagshemligheter tillsammans med de immaterialrättsliga, marknadsrättsliga och konkurrensrättsliga målen och ärendena.
Domstolens namn (avsnitt 6.3.)
SEPAF anser att namnen ”Patent- och marknadsdomstolen” respektive ”Patent- och marknadsöverdomstolen” är adekvata även om de inte helt speglar den verksamhet och de områden som domstolen kommer att behandla. Visserligen har ordet patent använts tidigare för att inbegripa samtliga industriella rättsskydd, exempelvis i ”Patent- och registreringsverket” och ”Patentbesvärsrätten”, men det finns ingenting som talar för att man måste vara bunden av tidigare (till viss del missvisande) namngivanden. Det är istället lämpligare att ändra namnen och ge domstolarna mer rättvisande beteckningar.
”Immaterialrätts- och marknadsdomstolen” samt ”Immaterialrätts- och marknads-överdomstolen” ger en mer rättvisande bild av de aktuella områdena, är endast obetydligt längre än de föreslagna namnen och skulle täcka in ett större spektrum av rättsområden som faktiskt behandlas av domstolen. Förkortningarna IMD och IMÖD ter sig också tillräckligt annorlunda jämfört med andra större myndigheters och domstolars förkortningar, vilket medför en låg risk för förväxling och missförstånd. I och med att både orden ”immaterialrätt” och ”marknad” används täcker man in ett mycket stort antal områden utan att vara allt för långdragen i lydelsen. Ordet immaterialrätt täcker alla immaterialrättsliga områden, och bör även skapa associationer till andra områden som inte alltid räknas explicit till immaterialrättigheterna, såsom exempelvis firma och företagshemligheter. Ordet Marknad bör inbegripa såväl marknadsrättsliga som konkurrensrättsliga områden.
Även om de i promemorian föreslagna namnen således är någorlunda rättvisande skulle de med fördel kunna ändras till att ge en mer rättvisande bild av de huvudsakliga områdena och domstolens faktiska verksamhet.
En prioriterad målgrupp (avsnitt 6.5.)
Vi anser att risken att mål av de immaterialrättslig, marknadsrättslig och konkurrensrättslig natur prioriteras ned av tingsrätten eller hovrätten om de samlas i allmän domstol är ett viktigt problem att beakta. Särskilt med hänsyn till att andra mål behöver handläggas skyndsamt eller av andra skäl bedöms som mer angelägna.
SEPAF, som är verksam inom immaterialrättsliga, marknadsrättsliga och konkurrens-rättsliga verksamhetsområden anser därför att det är en utveckling i rätt riktning att de aktuella målen ska vara den särskilda domstolens främsta och huvudsakliga uppgift. Att målen handläggs på en särskild avdelning och att handläggningen av dessa mål ska vara domstolens huvudsakliga område medför också att de aktuella målen inte ska kunna prioriteras ned till förmån för andra mål. En snabbare och smidigare handläggning av mål främjar både näringslivet och domstolsväsendet, vilket medför att fler mål kan behandlas korrekt under kortare tid. Detta reducerar onödiga arbetskostnader och arbetstimmar för samtliga inblandade.
Prejudikatbildning (avsnitt 6.6.)
Vi anser i enlighet med promemorians förslag att Högsta domstolen som högsta allmänna domstol bör vara prejudikatinstans. De immaterialrättsliga och marknads-rättsliga målen har ett kontinuerligt stort behov av en stark och entydlig prejudikatbildning, och Högsta Domstolen är den domstol i dagsläget som är bäst lämpad att stå som prejudicerande instans. Högsta Domstolen är också den domstol som är lämpligast att stå som sista instans för överklaganden i det enskilda fallet.
SEPAS anser att det inte är lämpligt att låta en andra instans, som den tilltänkta Patent- och marknadsöverdomstolen, vara sista instans, speciellt då domstolen kommer att vara behörig att ta upp immaterialrättsliga brottmål. Vid dessa måltyper är det särskilt viktigt att det finns ytterligare en instans som kan pröva frågor av prejudiciell betydelse och ta upp frågor i det enskilda fallet.
Domstolens sammansättning (avsnitt 9.4. – 9.5. och 10.)
SEPAF anser att det är rimligt att den tilltänkta domstolens sammansättning i framtiden följer de redan gällande reglerna i rättegångsbalken och ärendelagen. Som organisation ställer SEPAF sig också positiv till att domstolen i vissa särskilda mål, med tanke på behovet av teknisk och ekonomisk sakkunskap, tillåter en viss frihet och flexibilitet avseende sammansättningen.
Framför allt avseende mål om patenträtt, marknadsrätt och konkurrensrätt anser SEPAF att det finns ett stort behov av kunniga domare med en teknisk respektive ekonomisk bakgrund. Då målens innehåll ofta är av specifik karaktär krävs ofta en mer djuplodad kunskap inom tekniska och ekonomiska områden än en sådan kunskap som generellt sett finns hos vanliga allmänna domstolars nämndemän.
Genom att samla såväl lagfarna domare såväl som tekniskt och ekonomiskt kunniga domare under ett och samma tak skapar man möjligheter att öka och befästa sakkunskap inom områdena, vilket också medför att en gedigen prejudikatsbildning kan utvecklas allt eftersom kompetensen växer.
SEPAF anser att de flexibla reglerna i förslaget innebär en bra och bred sammansättning av olika kompetenser, såväl juridiska som tekniska och ekonomiska. Att i normalfallet ha två lagfarna ledamöter och två tekniskt respektive ekonomiskt kunniga ledamöter bör ge en bra balans vad gäller infallsvinklar och kunskap i dessa mål. Frihet att utöka antalet ledamöter på respektive område ställer vi oss också positiva till, eftersom olika mål kan ha olika övervägande del juridiska eller tekniska respektive ekonomiska frågeställningar som måste besvaras eller tas ställning till. Överlag medför en ökad frihet och flexibilitet i sammansättningen också en ökad möjlighet att komma fram till välavvägda avgöranden.
Det förslag som finns för sammansättningen i den föreslagna Patent- och marknadsöverdomstolen är också väl avvägt och medför att det finns såväl juridisk som teknisk och ekonomisk kompetens i andra instansen. Utökandet från två till tre lagfarna ledamöter är motiverat i en högre instans då det troligtvis inte är de bakomliggande tekniska eller ekonomiska omständigheterna som medför att målet överprövas, utan istället de aktuella juridiska frågorna.
Kumulation av mål och ärenden (avsnitt 11.2.)
Eftersom det när det gäller immaterialrättsliga, marknadsrättsliga och konkurrensrättsliga mål ofta finns ett påtagligt och tydligt samband mellan de olika målen måste det i vissa fall framstå som en olägenhet att kravet på samma rättegångsform hindrar att indispositiva mål kumuleras med dispositiva mål. Som det framkommer i promemorian innebär detta krav att exempelvis ett marknadsrättsligt mål inte med stöd av rättegångsbalken kan kumuleras med ett varumärkesmål trots att målen handläggs i samma domstol. I SEPAF:s mening är detta någonting som i onödig uträckning försvårar och förlänger handläggningen av målen.
SEPAF ställer sig därför positiva till att det genom förslaget finns en möjlighet till kumulation även i dessa fall. En sådan möjlighet skulle innebära många fördelar jämfört med dagens system där många processer måste föras parallellt. Det är också positivt att man genom de föreslagna reglerna skulle kunna kumulera exempelvis civilrättsliga intrångsmål med straffrättsliga intrångsmål.
Vi är dock fundersamma till varför det i 3 kapitlet 5 § i den föreslagna lagen om Patent- och marknadsdomstolar anges att mål där både teknisk och ekonomisk sakkunskap krävs inte ska kunna kumuleras. Lagtextkommentaren ger ingen utförlig förklaring till varför man har ansett att detta inte ska kunna vara möjligt, och det synes finnas en hel del situationer där den samlade kunskapen av både tekniskt och ekonomiskt kunniga skulle medföra en tydligare utredning i målen. I exempelvis ett tekniskt komplicerat mål där licensiering av patent eller know-how skulle utgöra en konkurrensbegränsande åtgärd skulle målets utredning gynnas av att både tekniskt och ekonomiskt sakkunniga fick möjlighet att analysera de respektive delarna i målet.
Den kompetenssäkring som skulle tillförsäkras av möjlighet till kumulation i sådana fall bör uppväga den eventuella brist på kunskap om enskilda delar av målet eller ärendet som vissa av ledamöterna skulle ha.
På samma sätt som man skulle kunna införa en fakultativ kumulationsregel avseende mål om företagshemligheter skulle man också kunna införa en mer allmän fakultativ lämplighetskumulationsregel där domstolen ges möjlighet att kumulera exempelvis avtalsrättsliga eller skadeståndsrättsliga frågor tillsammans med de immaterialrättsliga-, marknadsrättsliga- och konkurrensrättsliga frågorna. På detta sätt skulle man ge domstolen en möjlighet att ta upp frågor som har ett tydligt och nära samband med domstolens huvudsakliga verksamhetsområde men som annars inte automatiskt skulle tas upp av domstolen. Detta skulle reducera onödiga parallella processer och handläggningar och skulle också medföra att samtliga relevanta frågor reds ut i ett och samma mål. En sådan utveckling skulle leda till att domstolen kan ge mer fullständiga domskäl och skapar förutsättningar för en tydligare praxisbildning.
Sammantaget bör alltså den eventuella vinst som kan uppnås genom att möjliggöra kumulation av olika mål och ärenden uppväga de nackdelar som skulle kunna vara förenade med en sådan möjlighet.
Ytterligare iakttagelser
Vad gäller datum för ikraftträdande anser SEPAF att den 1 juli 2015 är ett datum som är värt att ha som målsättning, men att en fullständig och väl genomarbetad implementering av den nya domstolen är att föredra framför ett skyndsamt arbete i syfte att att möta utsatt tid.
Stockholm den 8 april 2014
För SEPAF,
Jan Ottosson, jur. kand. (LL.M.) jan.ottosson@ipq.se
Niklas Sandell, jur. kand. (LL.M.) niklas.sandell@groth.eu
SEPAF:s remissutskott för övrig IP
