European Patent Convention (EPC), på svenska Europeiska patentkonventionen, är ett multilateralt fördrag som inrättade det Europeiska patentverket (European Patent Office, EPO) och fastställde en förfarande för att söka europeiska patent. Konventionen undertecknades första gången den 5 oktober 1973 och trädde i kraft den 7 oktober 1977. EPC tillhandahåller ett enhetligt patentsystem för de länder som är anslutna till konventionen, vilket möjliggör att uppfinnare kan skydda sin uppfinning i flera europeiska länder genom att lämna in en enda patentansökan. Detta eliminerar behovet av att söka patent separat i varje land. 

Systemet enligt EPC är inte att förväxla med ett EU-patent, eftersom EPC-systemet omfattar fler länder än bara medlemsstaterna i Europeiska unionen. Medlemsstaterna i EPC inkluderar ett brett spektrum av europeiska länder, och även vissa länder utanför Europa kan ansluta sig till konventionen. 

När en ansökan godkänns av EPO, utfärdas ett europeiskt patent som måste ”valideras” i varje land där uppfinnaren önskar få skydd. Valideringsprocessen innebär ofta att patentet översätts till det officiella språket i det berörda landet och att uppfylla vissa nationella formaliteter. Detta system förenklar processen att erhålla patent i flera länder och är ett viktigt verktyg för företag och uppfinnare som vill skydda sina innovationer på den europeiska marknaden.

Läs vad  European Patent Office och Unified Patent Court är.